52.

Måtte furstarna bli utleda […] på detta att en adelsman kan uppträda i ett respektabelt sammanhang utan att bära svärd vid sidan och gå med kläderna sladdriga och oknäppta som om han kom från avträdet […] måtte furstarna också bli utleda på en rad andra nya och skadliga påfund, då skulle dessa omedelbart bespottas och försvinna. Allt detta är ytliga missförhållanden, men de bådar ändå inte gott: när vi ser puts och rappning börja spricka på våra väggar är det en varning om att hela murverket kan rasa.
(Michel de Montaigne, Essayer: Bok 1, 355-56)

51.

Tala om sommar, svärma om sommar hur mycket som helst: – i allt djupt lifs- och bildningsvärde är det dock ett magert och kyligt, ett vårligt-kyligt element som utgör det sanna hållbara och – märk väl! – det sanna värmande. Något annat varmt (ett borgerligt varmt) duger en gång för alla ej i bildningens värld. Kulturens mognad, världsbildningens sommar är ett aristokratiskt, därför kyligt, element; – men det är kyligt på ett eldigt sätt: som allt sant aristokratiskt.
(Vilhelm Ekelund, Lefnadsstämning, 105)