88.

av H.

Vi väntar att den andra människan skall vara och ge oss just det vi mest längtar efter. I stället för att kravlöst och tacksamt ta emot vad hon verkligen kan ge oss. Gjorde vi det skulle vi kanske finna att den gåvan stämmer överens med vårt eget väsens djupast och sannaste behov – som inte är detsamma som vår längtan efter lycka.
(Gunnel Vallquist, Steg på vägen, 42)